Jag hittade ett gammalt inlägg jag sparat;
Att dela något med någon annan kan vara pest och pina, men också väldigt underbart. Att dela ett liv tillsammans är nog svårare än att dela på en 2liters Fanta. Det är säkert svårare att låna ut hemska minnen till någon, än att låta vännen titta på din Barbie. Det är svårare att visa vem man verkligen är till någon, än att följa strömmen och få folk att tro att du är någon du inte är. Det är nog svårare att älska någon precis som personen är, än att kanske älska halva och vela ändra på resten. Jag står naken och bankar på din dörr för att få komma in. Här är jag, ta mig som jag är. Jag står här naken och beredd på att du ska hata mig för alltid, men jag är villig att ta den chansen för du betyder allt för mig. Jag öppnar mig för dig, jag vill inte hålla något inom mig. Jag öppnar mig för dig, för du lyssnar och kanske förstår. Jag öppnar mig för dig, för jag hoppas att du ska förstå och älska mig lika mycket ändå. Jag vill inte flyta med strömmen. Jag är en bra simmare så jag simmar mot den, kan du tycka om mig ändå? Jag vill inte vara som alla andra. Det är så tråkigt och jag klär inte i brun-utan-sol och bikini, kan du tycka om mig ändå? Förlåt att jag inte kan vara som alla andra, det är bara inte i min natur. Förlåt att jag inte är som hon, jag fungerar bara inte på det sättet. Hoppas du kan tycka om mig lika mycket ändå.
söndag 14 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar