Positiv

Efter att ha sett på filmen "Men Of Honor" igår så kan jag inte förstå folk som klarar av den positiva inställningen.
(För er retards som inte sett den; handlar om en afroamerikan som ska joina flottan och bli dykare. Innan apartheid. Innan Nelson Mandela. Innan rättigheter).
Här sitter man och glor på film och tycker att allt borde vara så himla bra.
Folk i Afrika svälter.
Katastrofer sker.
Folk mördar.
Barn begår självmord och blir våldtagna.

Harpunera lilla Willy och ge afrika-barnen något att käka.
Oh herregud hon är vegeterian hur kan hon säga så?
Jag vet inte, på riktigt.
Jag anser att vi här i Sverige inte behöver äta kadaver. Även om det är gott.
Varför jag är vegeterian är på sättet vi har ihjäl de stackars djuren.
Skjut dem fort och utan att de lider.
Föd inte upp dem och tvinga dem till ett liv i helvete för att sen dö.
Skjut dem i pannan.
Det är varför.
Så egentligen har jag väl inte något problem med folk som äter djur.
Jag snarare strejkar för jag tycker det är ett sådant hemskt sätt.
Någon dag lär väl även jag växa upp och bli veggie.
Nu hoppas jag köttet jag inte äter kommer till nytta för något svältande barn istället.
Och vem fan vill adoptera en isbjörn?
Jag skulle, mest för att kunna säga att jag är 15 år och mamma till en vit pälsboll. En söt sådan.
Men betala pengar för ett djur folk utrotar. Nej.
Jag får ju inte ens träffa den.
Hur ska kvinnor kunna bli bättre i samhället om inte männen inser att de är slembobbar som sitter i vägen? Hur ska kvinnor bli bra om de uppfostras till rysch och pysch och en leksaksdammsugare. Uscha.

I mina ögon är allt inte regnbågsströssel.
Förlåt Corny Horny när du läser detta, för att jag tydligen inte stödjer din positiva inställning.
Lär mig, I guess.