I wish I was born with more middle fingers

Ibland så stör jag mig väldigt mycket på mänskligheten.
Hur folk kan vara så desperata efter uppmärksamhet.
Inte bara det där med utseende och "titta på mig, titta på mig".
Utan folk som faktiskt köper sig vänskap.
"Men om du får en glass så vill jag sitta med dig på svenskan."
Herregud, skaffa dig riktiga vänner!
"Om jag säger hej till dig i korridoren så kan väl du säga hej till mig så jag blir lite poppis, du får en tia"
Tror du verkligen att det håller?!

Vänskap har alltid en negativ grej i sig. Alltid något, men alltid olika.
Antingen tål den inte allt, eller kanske har den helt fel humor. Jag kanske råkade säga fel sak vid fel tillfälle, eller sa att den där klänningen var ju inte alls fin. Kanske är det avståndet. Kanske tröttnar man. Kanske finns det ingen anledning, utan man blir bara lämnad.
Alla blir lämnade någon gång. En del mer än andra. Men alla blir det någongång.
Och i dessa stunder önskar jag att jag hade fler långfingrisar än jag har, två räcker inte. Inte alls.
Inte någonsin. Inte ens om det bara gäller en sådan sak att du kanske glömde säga en sak till en vän, två räcker inte.
I Marabou-reklamen säger de "Hur många rutor gör dig glad?".
Jadu, Candy. . . "Hur många fuck you-fingrar gör dig glad?"
Hur många fingrar gör mig glad?
När jag inte når rätt betyg vill jag ha minst tre.
När jag blir lämnad vill jag ha tio.
När jag blir dumpad finns det ingen siffra.
När det inte blir som jag vill, vill jag ha fyra.
När jag glömmer något, vill jag också ha fyra.
När jag missar bussen vill jag ha fem.
När jag gör mig illa vill jag ha för många.
Och jag vill lära mig nya fula, och äckliga, ord.
Fuck you duger inte längre. Go Fuck A Toaster & Turn It On är så last year.
Fekalvomera kan alla numer, runkbulle också.
Massuppfittade helvete är uncool och Perkele är fult.
Grankotte är elakt och Sablar fult.
Järnspikar, satan i gatan, sablar och attans också är hemskt.
Svordommar och middle fingers efterlyses, vill du inte ha dina så skänk dem till fattigt folk.