Rädslor

Vet ni vad jag är otroligt rädd för?
Att spendera hela mitt liv ensam.
Jag är inte så jättepopulär, men hey det är något jag står ut med.
De få vänner jag har är faktiskt bättre än man kan tro, och jag ser hellre att ha en bra vän än tjugo falska. Det är nog min livssyn. Men, jag syftar inte på vänskap. Utan kanske något fint förhållande, eller någon att luta sig emot och kunna prata med om exakt allting. Det är sådant jag är rädd för att leva utan. Då skulle jag få panik.
Jag är människoberoende utan att behöva ha mycket vänner.
Jag är beroende av närhet och när jag känner mig ensam söker jag mig till vem som helst.
En bror, en vän, en syster, en random släkting, en lärare, ett sms, ett telefonsamtal, en teddybjörn.


Vet ni vad jag är otroligt rädd för?
Clowner.
Egentligen vet jag inte riktigt varför.
Det började med att "Det" gick på TV när jag var liten och det var den första skräckfilmen man tjuvtittade sig igenom. Fick sådan panik för skräckclownen som kryper i avloppen.
Därför klarar jag inte av att låsa dörren på toa när jag är ensam hemma och jag "öppnar" alltid upp duschdraperiet i ducshen, annars kan jag inte vara där. Rädslan är för stor.
För några år sedan läste jag i Aftonbladet om pedofil-clownen.
Han var clown på barns kalas och när han skulle göra något utan mask så visade det sig att det var en tidigare dömd pedofil. Då kom rädslan krypande igen.

Vet ni något mer jag är rädd för?
Mörker.
Jag vet inte riktigt varför.
Natten är otroligt vacker och jag älskar att titta på månen och mot stjärnor.
Och jag älskar att promenera ute när det är mörkt.
Men det är oerhört läskigt.
Vem vet vad som lurar bakom nästa hörn?
Eller som H brukar diskutera med mig på msn; "Finns det verkligen inga monster under sängen?". Jadå, finns det monsert i garderoben? Finns det monster under sängen?
De få gånger jag kan sova utan en lampa tänd är om någon är med i samma rum, eller bättre, sover i samma säng.

Jag är även ganska rädd för döden.
Det är en evighet du ligger och ruttnar i marken. En evighet!
Och sen exploderar jorden och då är det forever and ever and ever under marken, som exploderat. Så forever mitt ute i ingenstans.
För jag är så dum att jag inte tror på himmel & helvete eller reinkarnation.
Ändå är det rätt häftigt att alla är så beroende av döden.
Alla kommer dö. Alla tänker på det någon gång.
Så, vad är det för något?